Mamma

’Nu sitter jag bredvid mamma. Hon andas ryckigt och väldigt lätt. Undrar lite när sista andetaget kommer. Och är sista andetaget på en inandning eller en utandning? Och hur vet man när själen är redo att lämna kroppen? Vi har sagt vårt farväl och jag är redo (tror jag) men mamma verkar vilja stanna ett tag till.’

Jag hittade de här orden skrivna i en av alla mina anteckningsböcker när jag packade inför Indienresan. Texten skrev jag den 6 november 2016. Då var det mörkt utanför huset, första snön föll och ett enkelt ljus brann i fönstret. Det var vackert. Jag hade glömt att jag skrivit orden men andetagen glömmer jag aldrig, de finns för evigt i mig. Dina och mina. Du har alltid älskat gula rosor, de följde dig genom livet. Idag blommar dessa gula blommor vackrare än vackrast bredvid mig och jag förstår varför!

Mamma, du gav mig allt, DU gav mig livet! ❤️ Tack!

 

Tweet|Pin|Prenumerera

Din epost adress blir aldrig publicerad eller delad till andra. Obligatoriska fält är markerade *

*

*